Det finns alltid mer pengar för anhöriga. Registrera dig som efterlevande för endast 99 SEK.

Vi hittar avlidnas tillgångar

Polisen: så går det till när polisen lämnar dödsbesked

Polisen tycker det är extremt jobbigt att lämna dödsbesked men trots detta är det ett måste i yrket som polis.

Polisen är alltid två när de ringer på någons dörr för att lämna ett dödsbesked. Det de ska berätta vill ingen höra. Ingen förälder, inga barn, inga släktingar. Men även om ingen vill höra är det polisens uppgift att lämna besked till föräldrar, en partner eller ett syskon att någon de älskar oväntat och plötsligt har dött.

När någon exempelvis dör i en tragisk olycka, tar sitt eget liv eller kanske dör av en överdos av narkotika och ingen nära anhörig finns på plats som bevittnar händelsen så är det polisens uppgift att identifiera den döde för att sedan hitta närmast anhörig som olyckligt behöver ta emot dödsbeskedet av polisen.

Vissa situationer är svåra att glömma, i synnerhet när de involverat barn

Man blir mer känslomässigt involverad när det gäller barn. Ingen vill att ett liv som precis har börjat ska tragiskt nog gå bort så pass fort som det gör när ett barn är involverat.

Även poliser i tjänst kan gråta

Att lämna ett dödsbesked är alltid svårt, det är inget du kan öva dig på. Första gången det är dags, är det i ett helt nytt läge en polis aldrig tidigare har upplevt. Det finns heller inget bra sätt att formulera dödsbudet på som på något vis skulle kunna mildra det smärtsamma dödsbeskedet.

Poliser brukar oftast vara rak på sak. De anhöriga vet oftast att något kan ha hänt. Den anhöriga som avlidit kanske inte har hört av sig på ett bra tag eller så har det cirkulerat rykten.

En vanlig oro hos poliser som lämnar dödsbud

Poliser som lämnar dödsbud tänker oftast på att det ska hända något som man vanligtvis inte har kontroll över. Det kan vara att anhöriga ska reagera på ett sätt som poliser inte kan handskas med. Det kan vara extrem sorg eller liknande eller att inte räcka till.

Polisen fokuserar på alla reaktioner. Det poliser ibland är uppmärksam på är om någon tystnar och man tappar kontakten med dem. Det kan vara tecken på psykos. Då måste man tillkalla psykteam eller åka till sjukhus.

Polisen lägger aldrig in egna värderingar i hur någon tar emot ett sorgebud, även om det är en reaktion man personligen upplever som konstig eller annorlunda. Det gäller i stället att poliser visar empati och vara närvarande, oavsett vad som händer.

– Alla tar emot beskeden olika. Någon blir en lustigkurre, en annan vill slå polisen och en tredje ligger på golvet och skriker eller kräks. Alla är vi olika till läggning, kulturell bakgrund och tidigare erfarenheter.

När polisen ska lämna dödsbud finns möjligheten att ha med sig en präst eller diakon. Att ha med sig en person från kyrkan kan vara ett bra stöd både för de anhöriga och för poliserna som ska lämna budet. En präst eller diakon är van att möta människor i sorg, har utbildning för det och en tystnadsplikt som skyddar de anhöriga.

Prästen kan dessutom hjälpa till att få igång det sociala nätverket kring personen som fått budet. Eller finnas till hands för både praktiska frågor om begravning och andra kanske mer andliga frågor. Kyrkan kan också förmedla kontakt med andra trossamfund, exempelvis om familjen som berörs är muslimer kan man få kontakt med en lokal imam.