
Hur en begravning går till är individuellt och beror till störst del vilken trosuppfattning man har eller inte har
Här nedan kommer vi att berätta mer om hur en begravning går till i Sverige samt vad man kan förvänta sig vid en begravning av en närstående.
Vi börjar med att berätta mer om de klassiska begravningarna som utförs i Sverige. Med klassiska begravningar menas egentligen att de flesta beställer en sådan begravning. Exempel vad som inte är en klassisk begravning är en begravning som har inslag av exempelvis hinduism, islam, kristendomen o.s.v.
Begravningsform | Beskrivning |
Klassisk | En klassisk begravning i svensk tradition sker med ceremoni enligt Svenska kyrkans ordning i kyrka eller kapell. – Dödsfallet annonseras med dödsannons och minnesrum – Alla som vill får komma på begravningsceremonin – Ceremonin speglar ofta den avlidnes intressen, i musik eller utsmyckningar. – Efter ceremonin är det ofta minnesstund med något att äta till. Begravningen planeras tillsammans med begravningsbyrån. Det vanligaste är att kistan står framme i kyrkan/kapellet under ceremonin. Prästen leder begravningen efter Svenska kyrkans ordning och oftast blir det minnesstund efter i församlingshemmet eller i annan lokal i närheten av kyrkan. |
Klassisk begravning med kista | De flesta i Sverige kremeras. Om det är en begravning med kista i ceremonilokalen så tar anhöriga och gäster farväl genom att gå fram till kistan och lägga ner en blomma på kistan. Det kallas avsked eller defilering. Därefter kan begravningen avslutas med minnesstund och kistan körs till krematoriet för kremering. Vid senare tillfälle gravsätts urnan. Om det är en jordbegravning där kistan sänks ner i graven, så sker oftast det i samband med begravningsceremonin. Gästerna följer med till graven medan kistan bärs ut av kistbärare. Kistan sänks ned och avskedet med att lägga en blomma i graven sker då utomhus vid graven. Därefter kan begravningen avslutas med en minnesstund. I alla de fall där kistan är den del av ceremonin ska kremering eller gravsättning av kistan ske inom en månad från dödsfallet. |
Klassisk begravning med urna | Istället för kista så väljer en del istället urna på ceremonin. Då kremeras kroppen först och på ceremonin placeras urnan på ett utsmyckat bord med blommor, ljus och kanske fotografier i kyrkan eller kapellet. Då man valt kyrka/kapell på den kyrkogård där gravsättningen sker, så tas oftast avskedet direkt vid urngraven. Anhöriga och gäster följer med ut till graven och går fram och lägger ner en blomma och tar ett farväl. Därefter kan begravningen avslutas med en minnesstund. |
Klassisk begravning borgerlig | Begravning enligt svenska kyrkans ordning kan bytas ut mot t. ex. borgerlig begravning. Du kan själv tillsammans med begravningsbyrån planera vad själva ceremonin ska innehålla och vilken lokal som ska användas. |
Katolsk begravning | I Sverige är cirka 124 000 personer registrerade medlemmar i Katolska kyrkan. En begravningsceremoni inom den katolska kyrkan är en angelägenhet för hela församlingen. Den ska helst ske i egen kyrka, annars i annat samfunds kyrka eller i kapell på begravningsplatsen. En katolsk begravning består av fyra delar: en vaka vid kistan kvällen innan, begravningsmässa, begravningståg till kyrkogården och bisättning på kyrkogården. Vakan och begravningståget till kyrkogården kan dock utgå. I vissa kulturer sker begravningen skyndsamt och man har då istället en högtidlig mässa till exempel fyrtio dagar efteråt med gäster. Kyrkorummet dekoreras med kandelabrar och blommor och kistan står på plats vid aktens början. Begravningsakten innehåller bibelläsningar, bön och sång. Dessutom sker vigvattensbestänkning som en påminnelse om dopet och berökning med rökelse som ett tecken på församlingens böner som stiger upp till himmelen. Det finns inga riktlinjer för var gästerna bör eller ska sitta i lokalen, det är valfritt. Detsamma gäller klädseln som även den är valfri. De flesta katoliker väljer jordbegravning, även om kremering ofta är accepterat och blir alltmer förekommande. Vid jordbegravning bärs kistan ut med huvudändan före. Om den avlidna var präst är förhållandet omvänt, eftersom prästen alltid är vänd mot Guds folk. I slutet av begravningsmässan eller gudstjänsten går anhöriga och gäster förbi kistan och lägger ner blommor. Om bisättningen av kistan sker omedelbart efter mässan eller gudstjänsten så sker detta vid graven. Ofta samlas man efter begravningen för någon form av enklare förtäring. |
Islam begravning | Idag har cirka 200 000 – 500 000 människor i Sverige muslimsk bakgrund. En muslimsk begravning är alltid en jordbegravning och ska ske så snart som möjligt efter dödsfallet, helst inom 48 timmar. Begravningen inleds med begravningsbön som hålls i moskén eller utomhus vid graven. Om ceremonin sker i en moské ska gästerna ta av sig skorna, men annars är klädseln valfri. Oftast görs ingen blomstersmyckning eller annan dekoration av kistan eller båren. Som gäst ska du därför inte ta med dig någon handblomma. Efter ceremonin går begravningståget till graven och ingen i sällskapet får gå före kistan eller båren. Som regel följer enbart män den avlidna till graven, även om den avlidna är en kvinna. Kvinnor får besöka graven senare. Graven är grävd så att kistan kan sänkas med den avlidnas ansikte vänt mot Mecka. Ofta gör man ett tak av brädor innan graven täcks över. Efter nedsänkning och andra riter kan de närvarande ta en handfull jord och hälla på kistan. Även framlagda spadar kan användas. Därefter fylls graven igen så snart som möjligt, oftast av de närvarande muslimerna. Efter begravningsceremonin kan en minnesstund förekomma, oftast då i moské eller liknande lokal. Det är även vanligt att man besöker de närstående en tid efteråt. |
Ortodox begravning | Samlingsbenämningen ”Ortodoxa kyrkan” rymmer flera självständiga kyrkogrupper. I Sverige finns cirka 140 000 ortodoxa trosbekännare. I kyrkan eller kapellet placeras den döde med ansiktet österut, mot altaret. I nyare svenska kyrkor och gravkapell finns dock inte alltid altaret i kyrkorummets östra del. Då får altaret vara en markering för det östliga väderstrecket. Kistan är oftast öppen under begravningen. Om de anhöriga vill ha kistan stängd brukar prästen vilja att kistan öppnas före begravningsakten, då hen ber en bön i vilken hen ser och berör den avlidna, välsignar honom/henne och meddela syndernas förlåtelse. Ortodoxa begravningar brukar vara öppna för alla. Församlingen står oftast upp, men det kan finnas enstaka stolar för dem som inte orkar stå. Det finns ingen särskild klädkod men som begravningsgäst brukar man bära mörka kläder. Begravningsgudstjänsten leds av en präst (och diakon om sådan finns) och innehåller sång och evangelieläsning. Församlingen håller oftast brinnande vaxljus i sina händer. I slutet får de anhöriga och församlingen ge den avlidna sin sista hälsning. Då går man fram en i taget och passerar kistan moturs. Under tiden sjungs de så kallade avskedssångerna. Efter gudstjänsten bärs den avlidna till gravplatsen för jordfästning. Vid gravplatsen tänder prästen en särskild rökelse som sprids runtom graven, den avlidna och de församlade. Därefter firas kistan ned i graven. De närvarande sjunger ”Evig åminnelse” och prästen sprider askan ur rökelsekaret över den nedsänkta kistan. Oftast kastar alla en handfull mull över kistan, de närmast sörjande först. Blommor har inte förekommit i ortodox begravningssed, men har blivit allt vanligare. Efter dödsfallet firas åminnelsegudstjänster då man ofta tar med mat och dryck till graven eller kyrkan. De troende tänder ljus för sina levande och döda anhöriga och vänner, och nämner deras namn vid varje gudstjänst. |
Judisk begravning | Judendomen är en av de äldsta kända monoteistiska religionerna. I Sverige bor cirka 20 000 judar, varav ungefär 7000 är medlemmar i en judisk församling. En judisk begravning ska ske så snart som möjligt och helst inom 2-3 dagar efter dödsfallet, men får inte genomföras på sabbaten eller judiska helgdagar. Man vänder sig aldrig till någon begravningsbyrå utan den avlidna tas omhand av de judiska församlingarnas begravningsverksamhet och de volontärer som ingår i begravningssällskapet ”Chevra kadisha”. Ceremonin leds av en rabbin eller kantor. Kistan är en enkel spånkista, dold av ett bårtäcke, och det förekommer sällan musik och blommor. Judiska begravningar är öppna för alla och det finns ingen klädkod men många klär sig i svart. De manliga begravningsdeltagarna bär huvudbonad. Som regel gäller jordbegravning, även om kremering förekommer i undantagsfall. När kistan sänkts i graven kastar släkt och vänner jord på kistan. Efter begravningen samlas de närstående i hemmet och vänner tar med mat åt dem. De närstående sörjer sedan i tre perioder: sju dagar i djup sorg, 30 dagar för den närmaste familjen och därefter elva månader i mindre djup sorg. |
Buddhistisk begravning | Det finns uppskattningsvis 60 000 buddhister i Sverige. En buddhistisk begravning ska gärna ske så snart som möjligt efter dödsfallet och utformas utifrån buddhistisk riktning, seder och kultur. Begravningsceremonin hålls av en eller flera munkar, nunnor eller annan företrädare som anpassar begravningsceremonin utifrån önskemål. Ceremonin sker i en lokal utan kristna symboler. Ljus kan tändas på altaret, eller plats i anslutning till kistan, som ofta smyckas med blommor, buddhabild och buddhistiska symboler. Man läser eller sjunger ur buddhistiska skrifter och ibland spelas (inspelad) musik, till exempel meditationsmusik. Det förekommer att kistan är öppen under ceremonin och att man går fram, betygar sin vördnad och lägger exempelvis en blomma på den avlidna med önskan om god färd. Alla är välkomna att närvara under ceremonin och ofta samlas man efteråt och äter eller dricker något tillsammans. Det finns inga regler kring var gäster ska sitta i ceremonilokalen och du väljer själv vilken klädsel du önskar ha på dig. Vanligaste begravningssättet är kremation, men jordbegravning förekommer också. Det finns traditioner att buddhistisk företrädare och närstående vill närvara vid kremeringen och gravsättningen för att utföra en avskedsceremoni. |
Hinduisk begravning | Hinduismen är en av de äldsta kvarlevande religionerna. I Sverige uppskattas antalet hinduer till cirka 40 000. Begravningsceremonier inom de olika hinduiska traditionerna följer ett likartat mönster. Det vanligaste är kremering som bör ske så snart som möjligt efter dödsfallet, helst inom 24 timmar. Krematoriet dekoreras då med blommor och en bild av den avlidna ställs på ett bord intill kistan. En bramin eller den avlidnas anhöriga utför vissa ceremonier, läser verser ur de heliga skrifterna och reciterar mantran. Sedan håller anhöriga och närstående tal och delar med sig av minnen av den avlidna. Traditionellt klär de sörjande sig i vita kläder, men i västvärlden går det också bra med svarta kläder. Inom en vecka hålls en minnesstund i den avlidnas hem eller hos någon anhörig. Då dekoreras ett altare med bilder och religiösa symboler, det hålls tal och delas ut vegetarisk mat. |